Högsta domstolen har slagit fast att dricksvatten är en produkt och omfattas av produktansvarslagen. Bakgrunden till domen är att runt 170 personer i Kallinge och Ronneby har dragit det kommunala vattenbolaget inför rätta eftersom vattnet i flera år har varit förorenat med PFAS. Domen ökar möjligheten att få skadestånd för undermåligt dricksvatten, men för landets kommunala vattenbolag får beslutet stora konsekvenser.
Domen är intressant och skapar en viktig diskussion om vatten som en resurs och vem som har ansvar, vattenbolagen eller de som förorenat vattnet. Enligt Miljöbalken ska den som förorenat betala men enligt produktansvarslagen är det leverantören. En annan intressant fråga är när det ska börja gälla och hur länge man ska stå till svars för produkten, säger Malin Höök miljökonsult på Liljemark Consulting och som tidigare arbetat som miljö och hälsoskyddsinspektör i 28 år.
En följd av domen, som säger att det är vattenleverantören som är ansvarig för föroreningarna, kommer troligtvis i längden vara att det är konsumenten som får stå för kostnaden då dricksvattnet kommer att bli dyrare när stora investeringar och kontroller måste göras.
Självklart är producenten ansvarig för att testa för ämnen som man tror finns risk för att det kan finnas i vattnet men de här föroreningarna kan färdas mycket långa vägar men även andra ämnen som vi idag inte har förstått att vi måste provta kan bli aktuella, hur ska man då veta vad man ska kontrollera? Här behövs vägledning, fortsätter Malin.
PFAS står för poly- och perfluorerade alkylsubstanser och är ett samlingsnamn för över 4000 industriellt framställda kemikalier. De används i allt från möbler, kläder och skor till smink, stekpannor och brandsläckningsskum. Ämnena har starka bindningar mellan kol- och fluoratomer, vilket gör att de är långlivade i naturen.
Vi i Sverige behöver hjälpas åt att stämma i bäcken. Endast PFOS och PFOA är än så länge reglerade i EU och några till är eventuellt på gång men resten måste vi gemensamt stoppa. Konsumenter bör kunna se vilka produkter som innehåller PFAS för att kunna göra ett aktivt val och tillsynsmyndigheter bör få tillsynsvägledning även för pågående verksamheter, påpekar Malin.
Jag brukar kalla PFAS för ojdå-ämnen, ämnen som vi inte har förstått varit farliga förrän efteråt så vi har låtit dem spridas i naturen. Tidigare ojdå-ämnen är exempelvis dioxiner och hormoslyr. Sannolikt kommer det komma nya ojdå-ämnen och de kan kanske vara vattenburna och även de drabba dricksvatten. Myndigheterna har börjat arbeta tillsammans mer och på ett nytt sätt, det är positivt för man kan då tidigare upptäcka risker och agera snabbare, säger Malin.
